"Cold-case-gruppen kan hitta da Costas mördare"

Nyhetsverket granskar da Costa fallet Stockholm 2011-01-27 23:51:23 Visningar: 2 710 - Visa på karta Anmäl nyheten

Den före detta kriminalinspektören Olle Torge tror att det finns möjligheter att få reda på sanningen om mordet på Catrine da Costa.

Foto: Den före detta kriminalinspektören Olle Torge tror att det finns möjligheter att få reda på sanningen om mordet på Catrine da Costa.


Den före detta kriminalinspektören Olle Torge är övertygad om att Catrine da Costas mördare gick fri på grund av en usel förundersökning. Han har gått igenom materialet och sammanställt en rapport som nu överlämnats till Cold case-gruppen vid Länskriminalen i Stockholm.

Vid tiden för mordet skulle Catrine da Costa träffa en än så länge okänd person som just avtjänat ett fängelsestraff. Den uppgiften missade poliserna som utredde fallet. Enligt Torge kan mannen ha varit mördaren och han menar att det är fullt möjligt för Cold case-gruppen att ta reda på den okända mannens identitet.

I styckmordsrapporten som överlämnats till Cold case-gruppen refereras till Nyhetsverkets Patrik Nyberg och de uppgifter han tagit fram om fallet genom åren. Nyberg är den ende journalist som intervjuat det sista vittnet i da Costa-fallet. Intervjun publicerades ursprungligen i Norrländska Socialdemokraten och går att läsa på Nyhetsverket.
www.nyhetsverket.se/nyhet/4262/Intervju-med-sista-vittnet

Läs Styckmordsrapporten här:

Sammanställning och analys av utredningsmaterial från förundersökning gällande Catrine da Costa.

För att bland annat fastställa den tidpunkt då Catrine da Costa senast sågs i livet har före detta kriminalinspektören och förhörsledaren Olle Torge sammanställt och analyserat uppgifter som lämnats. Vidare har Torge undersökt om uppgifter i förhören kan leda till att fastställa vem som var närvarande vid Catrine da Costas död.

När en förundersökning startas finns det alltid misstanke om att ett brott begåtts av någon. Alla polisutredningar skall bedrivas med ett öppet sinnelag. All information som framkommer under förhör och vid analys av teknisk bevisning skall redovisas neutralt och exakt som den från första början var. Riktigheten i de uppgifter som lämnas under ett förhör skall kontrolleras fullt ut. Om detta inte görs blir resultatet av polisutredningen inget annat än en saga.

Den 8 december 1987 hölls förhör med allmänläkaren Thomas. Närvarande under förhöret var förhörsledaren Per-Åke Larsson, chefsåklagare Anders Helin och advokat Bengt H. Nilsson.

Förhörsledaren: ” hade någon sett Katrin Da Costa den 10:e då hade du inte suttit här Thomas, då hade du fortfarande gått i din vita rock och dina vita skor men jag tror att du kommer att få problem med det i framtiden med det ställningstagande du har.”

Sidan 6.
Polisen hade mycket noga kontrollerat och kartlagt varje minut av allmänläkarens arbetstider och fritid före, under och efter pingsten 1984. Polisen hade också kartlagt varje minut av allmänläkarens lilla dotters liv. Likaså hade polisen mycket noga kontrollerat varje minut av obducentens arbetstider och fritid före, under och efter pingsten 1984. Obducenten var en kollega till allmänläkaren. Obducenten var liksom allmänläkaren misstänkt för att ha mördat Catrine da Costa.

Förhörsledaren Per-Åke Larsson och chefsåklagare Anders Helin hade konstaterat att utredningen visat att allmänläkaren, hans dotter Karin och obducenten. samtidigt tillsammans tidsmässig omöjligen kunnat delta i något brott mot Catrine da Costa den 10:e, 11:e, 12:e, 13:e, 14:e, 15:e, 16:e, 17:e, 18:e, 19:e, 20:e juni eller någon dag efter dessa 1984.

I samklang med vad kontrollerna av hur de båda läkarna (och allmänläkarens dotter) tidsmässigt arbetat och tidsmässigt varit på sin fritid så hade chefsåklagare Anders Helin bara den 9:e juni 1984 till sitt förfogande när han skrev åtalet mot de båda läkarna.

Åtalet var omfattande och det krävdes mycket tid för att göra allt det som chefsåklagare Anders Helin påstod att de båda läkarna gjort.

När rättegången börjat visade det sig att utredarna missat ett förhör. En Arkitekt A hade lämnat en detaljerad redogörelse som visade att Catrine da Costa levde den 10:e juni 1984.

Detta förhör hade ”fallit mellan stolarna”. Det hade hållits långt över etthundra förhör vilket ledde till att ingen enskild utredare, eller chefsåklagare Anders Helin, hade förmått att greppa all information som framkommit.

Nu var chefsåklagare Anders Helin tvungen att begära att de båda läkarna skulle släppas fria eller att göra något som utredningsmässigt var omöjligt, att pressa in tiden för brottet någon gång efter den 10:e juni 184.

Chefsåklagare Anders Helin valde att ändra datum för brottet till den 11:e juni 1984.

Sammanställning och analys av uppgifter som lämnats av Tor, Bo, Ragnar, Saba, Jan och en f.d. polisman. Fokus har lagts på att fastställa den tidpunkt då Catrine da Costa sist sågs i livet juni månad 1984.

Förhör med Tor.

Under förhör den 28 augusti 1984 lämnade Tor minst en uppgift som är av stor betydelse för att fastställa vilken tidpunkt som Catrine da Costa sist sågs i livet och med vilken hon var tillsammans.

Tor berättar att han träffat en kvinna som heter Kristin som sagt att Catrine hade stuckit med en kille som nyligen kommit ut från fängelset och att Catrine har det bra där hon är.

”De har åkt bort säger kvinnan vidare och att det skall jag inte bry mig om.” Sid. 13.

Jag anser att Tors uppgifter är riktiga och möjliga att verifiera. Kristins fulla identitet skulle ha fastställts. Hon skulle ha förhörts om vem Catrine var tillsammans med.

Vidare skulle Kriminalvården tillfrågats om vilka män som frigivits under maj och juni 1984.

Tor och Bo är i Gislaved den 10:e till 17:e juni 1984. De båda åker tillbaka till Stockholm den 17 juni 1984 och började då tillsammans och var för sig att söka Catrine.


Förhör med Bo

Under förhör den 23 augusti 1984 har Bo sagt att han och Tor träffade en kvinna på Malmskillnadsgatan. Kvinnan var i 30-årsåldern och klädd i vita kläder. Hon hade sagt till Bo att hon sett Catrine i livet den 12 eller 13 juni 1984. Sid. 18-22.

Jag anser att Bo är trovärdig. Bo:s uppgift om tidpunkten då Catrine skall ha setts stärks bl.a. av den uppgift vittnet Jan lämnar om att han träffade Catrine på Gamla Brogatan vid 19-tiden den 15 juni 1984.

Förhör med Saba

Saba säger att hon träffat Catrine och en man som Saba känner igen som en äldre man som Catrine bott med i Småland. Catrine bar på en mycket stor radiobandspelare.

De skulle träffas senare på kvällen då Catrine skulle bo hos Saba. Catrine kom inte.

Cirka en vecka senare möter Saba Catrine i Kungsträdgården omkring 17.00-18.00.

Förhör med Tor sidorna 8-10 visar att Catrine träffade Saba den 8:e juni 1984.

Med utgångsläget den 8:e juni 1984 så träffade Saba Catrine runt den 15 juni 1984. Sid. 23-24.


Förhör med Ragnar.

Ragnar säger att han fått två telefonsamtal från Catrine efter sin födelsedag som är den 10:e juni. Ragnar säger att första samtalet från Catrine kom den 12.e eller 13:e mellan klockan 12.00 och 15.00. Catrine ville hyra en stuga av honom. Vid det andra samtalet någon dag senare sluddrar den uppringande kvinnan, men Ragnar drog slutsatsen att det var Catrine. Sid. 15-16.

Jag anser att Ragnar är mycket trovärdig då hans uppgifter får styrka av att Tor berättat att han den 4 juni 1984 var hos Socialtjänsten tillsammans med Catrine och hörde att hon berättade för sin socialsekreterare att hon skulle ringa Ragnar och fråga om hon fick hyra en stuga av honom.

Uppgiften skulle ha stärkts ytterligare om socialsekreteraren hörts om detta.

Skrivelse lämnad av Jan till Västerortspolisen.

Jan har i en skrivelse berättat att han är en mycket god vän till Catrine da Costa.

Han berättar vidare att han den 15 juni 1984 hade åkt till Stockholm. Vid 19-tiden gick han på Gamla Brogatan. Han hörde att någon ropade ”heej Janne”. Det var Catrine da Costa som ropat och som kom fram och kramade honom. Catrin berättade bl.a att ”hon hade det struligt här i byn och att hon skulle åka härifrån”. I sällskap hade Catrine en okänd medelålders man, i min ålder som var svensk. Mannen var i Jans ålder. (Jan var då 39 år gammal). Mannen pratade svenska utan någon slags dialekt. Mannen hade mörkt halvlångt hår och var huvudet längre än Jan. (Jan är ca 170 cm lång). Mannen var narkoman. Sid. 25-26.

Utredarna hade under utredningen 1984 och fram till 2006 ingen vetskap om Jans möte med Catrine och övriga iakttagelser som Jan gjort vid mötet. Jan förstod 2006 att hans möte med Catrine hade stor betydelse. Med stöd av sina anteckningar i en kalender skriver Jan till polisen och berättar vad han vet. I sin skrivelse nämner Jan ett möte den 15 juni 1984 med sin vän polismannen.

Jan har intervjuats av journalisten Patrik Nyberg. På frågan varför Jan inte hört av sig tidigare förklarar han med att han precis som alla andra läste i tidningarna att man hittat Catrines styckade kropp. Tidningarna skrev att polisen gripit en obducent för mordet på Catrine och att obducenten också anhållits. Jag blev ju glad över att polisen hittat mördaren. En tid senare så läser jag i tidningarna att en läkare som kallades allmänläkaren gripits för att han varit med och mördat Catrine. Och när de båda läkarna döms för att ha styckat Catrine så var ju saken klar. Jag tyckte att allt som hänt var otäckt så jag försökte att gå vidare och glömma.

Tiden gick och en kamrat berättade att det skrivits en bok om Catrine. Jag köpte boken och läste den, en tjock bok. När jag läst boken förstod jag att jag varit den siste som såg Catrine i livet. Jag förstod också att Catrine inte kunde ha mördats den 11 juni 1984 eftersom jag träffade henne vid 19.00-tiden den 15 juni 1984. Jag kontaktade polisen som kom och förhörde mig om när jag träffade Catrine.

Den före detta polismannen har intervjuats av journalisten Patrik Nyberg. Han säger att han känt Jan i över 30 år och att Jan är en mycket trovärdig person.

Det är av vikt för utredningen att man inte missar att sammankoppla Tors uppgifter gällande vad Kristin sagt och uppgifter från Jan om mötet med Catrine och mannen.

Man skall väga in Bos uppgift som lämnats under förhör om att Catrine setts den 12:e eller 13:e juni 1984. Det finns inget som motsäger Bos uppgift. Sid. 18-22.

Ragnars uppgifter om telefonsamtal från Carine får stöd av vad Tor sagt under förhör. Ragnar hänger tidsmässigt upp de telefonsamtal han fått med utgångspunkt på sin födelsedag den 10:e juni. Ragnars uppgift om att Catrine ringt för att hyra en stuga av Ragnar bekräftas av vad Tor uppger sig ha hört sägas på socialkontoret den 4 juni 1984. Se spaningsuppslag om mötet. Sid. 17.

I förundersökningen har flera förhör hållits med bl.a. vänner till Catrine Da Costa. Jag har utgått från att dessa talade sanning för att hjälpa till så att Catrines gärningsman kunde gripas.

Efter en ytterligare genomgång av delar av förundersökningsmaterialet förstod jag att en person inte berättade hela sanningen för polisen utan förtigit information som hade mycket stor betydelse för förundersökningens utgång. Jag borde ha gjort nedan koppling tidigare.

Saba säger att hon träffade Catrine och en man som hon kände igen som en bekant till Catrine och som Catrine bott tillsammans med i Småland. Catrine hade med sig en mycket stor radiobandspelare. Catrine skulle hämta ut sina tillhörigheter på centralstationen och ta hem dessa till Saba. Catrine skulle komma till Saba under kvällen. Catrine kom inte som avtalat.

Saba säger att hon var ”ensam vid detta tillfälle”.

Vidare säger Saba att hon ca en vecka senare mötte Catrine i Kungsträdgården mellan klockan 17.00-18.00. Catrine gav då en anledning till att hon inte kommit hem till Saba som avtalat. Saba tror att anledningen var att Catrine haft med polisen att göra. Kort därpå skildes de båda och Saba har inte därefter icke haft någon som helst kontakt med Catrin.

Tor har i förhör sagt att han träffade Catrine den 8 juni 1984 i Kungsträdgården och att hon hade en stor radio med sig. Catrine väntade på två vänner, som hon skulle få bo hos.

De kom. Tor beskriver kvinnan som icke svenska och att hon hade en väldig lång och stor karl med sig.

”Den där karln, det jag mest uppfattade var att han var väldigt stor den där karl´n.”

”Väldigt lång karl. Så väldigt stor ut faktiskt. Då frågade han mig om jag skulle hjälpa Catrin till centralstationen med den där radion. Hon skulle sätta in den på..”.

Tor lämnar ett bra signalement på mannen och säger att han kan känna igen honom om han får se honom igen. Se förhör sid. 9-11.

I förhöret säger Saba inte hela sanningen om mötet med Catrine. Saba berättar inte att hon hade med sig en man, utan hon trycker i förhöret på att hon var ensam vid detta tillfälle. Saba beskriver mötet som Tor gör, men Saba mörkar om att mannen var med. Sid. 23-24.

Tidpunkten för mötet mellan Saba och Catrine klockan 17.00-18.00 är med stor sannolikhet den 15 juni 1984.

I förhöret som hölls med Saba den 22 augusti 1984 pratar Saba ner Catrine. Saba säger att flickorna i stan i centrumområdet inte var särskilt förvånade över vad som hänt Catrine. Vidare säger Saba att Catrine gick in i bil till vem som helst.

Saba säger att hon haft sällskap med Claes som också känner Catrine, men att Saba inte har någon känsla för att han vari med vid något av de möten Saba haft med Catrine.

Sabas gör allt i förhöret för att inte nämna och att hålla identiteten hemlig på den man som hon var tillsammans då hon mötte Catrine och Tor den 8 juni 1984.

Den man som Jan mötte tillsammans med Catrine klockan 19.00 den 15 juni 1984 är var med stor sannolikhet den man Saba bor tillsammans med och som Catrine skall få bo hos.

Det är cirka 50 minuter mellan mötet Saba och Catrine och mötet mellan Jan och Catrine.

Tor har vid förhör sagt att han träffat en kvinna som heter Kristin som sagt till Tor att Catrine hade åkt iväg med en kille som nyligen muckat från kåken och att Catrine hade det bra med honom. Tor och Kristin träffas troligen den 17 juni 1984 eller dagen efter då Tor kommit tillbaka från Småland.

Kriminalinspektörerna A. Bäckström och I. Eklunds som håller förhöret med Saba hade inte någon kännedom vid förhörstillfället om vad Tor vet, då förhöret med Tor hålls den 28 augusti 1984 och av andra poliser.

Catrine da Costa är försvunnen och har inte setts sedan klockan 19.00 kvällen den 15 juni 1984 tills hon hittades styckad den 18 juli 1984.

Min slutledning av vad som sagts i förhören visar med stor sannolikhet att

Saba vet vad som hände när Catrine da Costa dog och vem eller vilka som då var med Catrine.

Saba är under förhöret mycket svävande när det gäller datum. Före regnperioden och cirka en vecka använder hon som tidsangivelse. Hon kan dock ange tiden till mellan 17.00 och 18.00 vid ”sista” mötet med Catrine.

Detta går bra att minnas, men en mycket stor man som var mån om att Tor skulle hjälpa Catrine med transport och att Catrine skulle bo med mannen och henne nämner Saba inte.

Det är alltid svårt att överblicka en så stor utredning som den om Catrine da Costas död.

Chefsåklagare Anders Helins menade i åtalet att Catrine da Costa skulle ha mördats den 11 juni 1984. Det finns inte något i polisutredningen som talar för detta. Det finns absolut ingenting. Det som framkommit under polisutredningen visar sammantaget mycket klart att Catrine da Costa var vid liv klockan 19.00 den 15 juni 1984.

Det finns nu vägar att gå. Den ena är att bland annat få fram hela identiteten på Kristin för att få namnet på mannen som nyligen muckat från fängelse. Den andra är att från Kriminalvården få veta vilka män med narkotikaproblematik som frigivits från kriminalvårdsanstalt tiden

1 mars till den 15 juni 1984.

Full identitet och signalelement bör tas fram på herr ”Clas”.

Saba bör höras igen, då hon vet namnet på mannen som var med vid mötet den 8 juni 1984 och med stor sannolikhet också var tillsammans med Catrine den 15 juni 1984 då hon mötte vittnet Jan.

Det finns teknisk bevisning att tillgå för DNA-analys. Även om misstänkt eller vittne avlidit kan vänner och anhöriga veta mycket och nu villiga att berätta.

Preskription har inträffat i förundersökningen vilket betyder att ingen nu kan dömas för brott, men detta hindrar inte att ovan sagda görs och att oskyldigt anklagade får upprättelse.

Jag vill rikta det största tack till en av Sveriges bästa journalister Per Lindeberg för hans kunskap och engagemang. Vidare vill jag tacka journalisten Patrik Nyberg för all den information som han lyckat få fram under bland annat intervjuer.

Januari 2011

Olle Torge
F.d. Kriminalinspektör
Olle.torge@tele2.se


Tillägg till sammanställningen och analysen av utredningsmaterial från förundersökningen gällande Catrine da Costa.

Catrine säger under mötet med Jan strax före klockan 19.00 den 15 juni 1984 att hon skulle vidare till Centralstationen för ett ärende. Hon skull troligen hämta de saker som hon förvarade där och som hon och Tor lämnade på förvaringen på Centralstationen den 8 juni 1984. Bland sakerna fanns troligen den stora radion.

Den man som Saba sällskapade med var med när Saba träffade Catrine i Kungsträdgården mellan klockan 17.00 - 18.00 den 15:e juni 1984.

Det har inte förflutit mycket tid mellan mötet i Kungsträdgården och mötet med Jan på Gamla Brogatan strax före 19.00.

Catrine hade inte flyttat hem till Saba den 8:e juni 1984 som avtalat, men nu skulle hon flytta dit. Det var mycket som skulle hämtas på Centralstationen och mannen hade följt med för att bära och under vägen till Centralstationen så mötte de Catrines mycket gode vän Jan.

Något händer Catrine hos Saba. Mannen som sällskapar med Saba styckar Catrine da Costas kropp för att kunna transportera bort den.

Januari 2011

Olle Torge
F.d. kriminalinspektör
olle.torge@tele2.se

Följ kommentarerna vi rss
Kommentera
Insänt av

Lämna tomt om du vill vara anonym

Har du inget konto? Då kan du skapa ett HÄR
Har du ett konto så är det bara att logga in här

Intervju med Olle Torge om styckmordsmålet i senaste numret av Alingsås-Kuriren.
www.alingsaskuriren.se/
Sidan 10.

Patrik Nyberg 2011-10-26 19:45:33 Anmäl

"Utredarna hade under utredningen 1984 och fram till 2006 ingen vetskap om Jans möte med Catrine och övriga iakttagelser som Jan gjort vid mötet. Jan förstod 2006 att hans möte med Catrine hade stor betydelse. Med stöd av sina anteckningar i en kalender skriver Jan till polisen och berättar vad han vet. I sin skrivelse nämner Jan ett möte den 15 juni 1984 med sin vän polismannen."
Vad är det för en Polisman som Jan nämner som hans vän? Idag när man talar om terrorister undrar man ju om inte allt har ett samband så som att dölja ett politiskt mord t.ex! Dåliga affärer, organiserad brottslighet, så vad tror du att Chatarina laCosta kände till Det verkar ju troligt att man skaffar undan huvudet i en sådan överilad aktion för att man vill dölja hannes kunnskap om skeendet som utlöste mordet!

2011-10-05 23:15:14 Anmäl

Stöd läkarnas kamp för rättvisa
www.facebook.com/group.php?gid=148761795460

Fort Knox 2011-03-22 16:45:03 Anmäl

Veckans brott tar upp fallet

Fort Knox 2011-03-22 15:10:32 Anmäl

Läst denna?

www.dn.se/insidan/insidan-hem/utredningar-baseras-pa-skvaller

Nedan återgiven:

Anklagad
"Utredningar baseras på skvaller"

Den som blir utredd av socialtjänsten har rätt till en opartisk bedömning. Men i många fall är det utredarnas egna tolkningar och känslor som styr. Det hävdar Bo Edvardsson, docent i utredningsmetodik.

Skriv ut Textstorlek

6 rekommendationerDela med andra:Annons: .Att motbevisa subjektiva, luddiga och osakliga anklagelser kan vara mycket svårt. För den som utsätts för felaktiga, negativa omdömen och påståenden i utredningar som görs av exempelvis socialtjänsten eller psykiatrin kan det vara snudd på omöjligt att få upprättelse. Det säger Bo Edvardsson, docent i psykologi vid universitetet i Örebro, som specialiserat sig på utredningsmetodik.

- Självklart blir folk som utsätts för detta både förtvivlade, frustrerade och förbannade. En del blir deprimerade av den vanmakt de känner. Även när felen är uppenbara vägrar ofta myndigheten att rätta till dem, säger Bo Edvardsson.

Annons: .
Det händer att barn far illa i sina hem och att socialtjänsten inte ingriper i tid, eller på rätt sätt. De senaste åren har medierna berättat om flera upprörande fall där barn misshandlats till döds i sina familjer.

Men det händer också att social­tjänsten omhändertar barn på felaktiga grunder. Ett sådant ingripande med separation mellan föräldrar och barn kan också få mycket svåra konsekvenser för framför allt barnen, säger Bo Edvardsson.

Båda problemen - att socialtjänsten inte ingriper tillräckligt, och att den ingriper "för mycket", har samma bakgrund, hävdar han: undermåliga utredningar där uppgifter inte kontrollerats, där man låtit bli att hämta in viktiga uppgifter, där man bygger på subjektiva omdömen och "skvaller", och där man ofta har strävat efter att bekräfta en bild som man bestämt sig för redan på förhand.

- Jag har sysslat med det här i 25 års tid och har granskat väldigt många utredningar, säger Bo Edvardsson. Dålig kvalitet är snarare regel än undantag. Det saknas styrande frågeställningar och urvalet av uppgifter är skevt. Man missar kontroller som är lätta att göra, man skiljer inte på fakta och egna tolkningar, man låter inte männi­skor bemöta kränkande påståenden eller anklagelser. Allt sådant som är elementärt i utredningsarbete.

- Speciellt allvarligt är att man gör slutbedömningar utan att på ett rimligt sätt ha säkerställt uppgifterna som de bygger på. Utredare ska följa grundlagens princip om opartiskhet och saklighet. Det gör de tyvärr alltför sällan i den här typen av utredningar.

Det kan vara svårt och tidsödande att bemöta luddiga och orättvisa utredningar, till exempel när det gäller ens lämplighet som förälder, säger Bo Edvardsson. De jurister som ska bistå föräldrarna får inte betalt av samhället för att lägga ner den tid och energi som behövs. För många klienter är det omöjligt att själva betala hela kostnaden.

Att vara subjektiv är mänskligt. Att ens egna känslor, åsikter och fördomar kan färga hur man uppfattar omvärlden är väl känt inom psykologin. När man arbetar med känsliga utredningar är det därför viktigt med kontrollsystem och kvalitetssäkring, säger Bo Edvardsson. Att utbilda socialsekreterare i kvalitetsgranskning skulle förbättra situationen. Men även till exempel domstolarna borde ha bättre kunskaper om utredningsmetodik och högre kvalitetskrav, anser han.

- Alla som är med i processen har ett källkritiskt ansvar. Utredningar, intyg och dokument, till exempel från barnpsykiatrin, som inte håller måttet ska inte accepteras, vare sig av chefer eller domstolar.

Enligt Bo Edvardsson förekommer det att utredningar urartar till ren förföljelse av de personer som utreds - när det handlar om omhändertagande av barn gäller det ofta föräldrarna.

- Man plockar fram allt som talar emot dem, ofta även triviala saker, utan att kontrollera uppgifterna ­eller sätta in dem i ett sammanhang. Man undanhåller mycket som är positivt. Uppgifter kan överdrivas och till och med fabuleras fram, man har exempelvis "upplevt" eller "känt" att det förhåller sig på ett visst sätt. Man använder negativa personliga omdömen om klienterna. Utredningarna görs då på samma sätt som propaganda eller reklam, ofta med upprepningar av samma uppgifter.

Bakom sådana fall kan det till exempel ligga en maktkamp mellan socialtjänsten och föräldrarna, säger Bo Edvardsson. Utredarna kan känna sig personligt kränkta av föräldrarna, eller känna stark antipati mot dem.

Socialsekreterarna söker stöd hos varandra och enas om en negativ bild av dem som utreds, en bild som blir till en övertygelse. Stress i arbetssituationen kan bidra till processen.

- Man kan ibland tala om en "organisationspsykos", säger Bo Edvardsson. Gruppsykologiska processer gör att enigheten blir viktigast, man bortser från verkligheten och kan drabbas av ett slags kollektiv förföljelsemani där man ser klienterna och andra kritiker som onda.

- En stark enighetssträvan är ingen bra miljö för kritiskt tänkande, det blir svårt att ha civilkurage och våga ha en annan åsikt. Det behövs en bättre

Skavallrad om 2011-02-20 16:50:18 Anmäl

Alla vet att männen är oskyldiga men ändå får de inget skadestånd. Bananrepublik!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

skoskav 2011-02-19 12:50:01 Anmäl

Fallet diskuteras på Flashback.
www.flashback.org/t94865p296
Angående diskussionen på Flashback vill jag även flika in en länk som berör allmänläkarens dotter.
"Expressen myntade uttrycket Barnets berättelse men barnet har aldrig sagt något utan det som fanns var Mammans berättelse.
På grund av skrivningen i domskälen kunde mamman få sekretess för sig själv och sin dotter. I samtal med polisen pekade mamman även ut andra läkare som hon trodde kunde vara intressanta i styckmordsutredningen. Men förutom allmänläkaren och obducenten åtalades inga fler personer. I detta fall har samhället aktivt gått in och separerat ett barn från hennes pappa."
www.crimenews.se/content/view/163771/1/

Patrik Nyberg 2011-02-18 01:44:16 Anmäl

Har vi råd att återupprätta Sverige som rättsstat, oavsett vilka kostnader det kan tänkas få för olika självutnämnda rättsskipare och världsförbättrare med hemmahörighet inom diverse skyddade ideologiska verkstäder? Är det, måhända, dags att vi från samhällets sida erkänner vilket horribelt juridiskt övergrepp de bägge läkarna faktiskt utsatts för?

Javisst, men tyvärr är det dock numera, med största sannolikhet, för sent att fånga och straffa den psykopat som för snart 27 år sedan bragde en ung kvinna vid namn Catrine da Costa om livet utan att det resulterade i att någon enda myndighetsperson behagade lyfta ett finger för att landet Sverige skulle visa henne en sista omsorg. Istället förstörde man livet för två, med hög sannolikhet helt oskyldiga, personer genom den mest undermåliga och farsartade rättsprocessen Sverige sett under efterkrigstiden.

Mattias Andersson 2011-02-17 22:03:09 Anmäl

En kommentar till Olle Torges skrivna.
DearLeaders inlägg är skrivet i Flashbacks da Costa-tråd.
Jag kopierar in DearLeaders skrivna.
"Torges teorier är onekligen mycket intressanta, och han ska ha en stor eloge för sittenträgna och oavlönade arbete. En rättsstat behöver fler poliser som honom.

Men en sak som gör mig fundersam m,ed den nya teorin är själva styckningen. Mycket tyder ju på att det i CdCs fall handlade om just en s.k sexualsadistisk styckning (bortskurna bröst och könsdelar etc), och inte en "vanlig" transportstyckning. En störd typ som Gonerka passar bättre in i det scenariot än en random pundare som bara vill skaffa undan kroppen, åtminstonne i mitt huvud.

Men kanske är det bara en myt/vandringssägen att CdC blev sexualsadistiskt styckad". DearLeader.
Torge tar upp nestorn inom svensk rättsmedicin, Gerhard Voigt.
Voigt uttalar sig om da Costa-fallet i detta klipp. Fyra minuter in i filmen.
www.youtube.com/watch?v=wt36qnb0T0k&feature=related

Patrik Nyberg 2011-02-11 00:06:46 Anmäl

Svar till DearLeader,
Åklagarens gärningsbeskrivning saknar helt verklighetsgrund.Gerhard Voigt, professor i rättsmedicin, förkastade allt som åklagaren påstod om styckningen. Professor Voigt var mycket kunnig. Åklagaren förstod att Voigt kunde förstöra hela åtalet mot läkarna. Professor Voigt var född i Tyskland och för att förstöra hans rykte och för att göra honom ledsen så kallade man Voigt för nazist. Professor Voigt blev ledsen och åkte hem. Sedan kunde åklagaren påstå vad han ville om styckningen.
Se gärna SVT:s dokumentär Styckmordet 2005 av bl.a. Claes Jb Löfgren. Fantastiskt bra gjord domumentär. Se och hör själv vad professor Gerhard Voigt säger om saken.
De första 6 sidorna i min utredning ger inte hela bilden. Man måste också se de övriga 20 för att hamna helt rätt i sin egna bedöming av fallet.

Olle Torge 2011-02-10 20:28:51 Anmäl

helt underbart att polisen vill lösa styckdråpet.

potnoy 2011-02-10 02:08:40 Anmäl

Jättebra! Men varför bryr sig Cold case-gruppen och polisen sig om preskriberade brott?

Karl M. 2011-02-09 22:31:11 Anmäl

Då kanske vi kan få veta vad som hände den stackars Catrine och de två oskyldiga äntligen kan få upprättelse.

De tjänstemän som medverkat till att förfalska och bortse ifrån bevis för att få två individer som inte har med saken att göra dömda för brott, borde åtalas för tjänstefel och tvingas bort ifrån yrket då de inte har i rättsväsendet att göra.

Men det lär ju inte hända. Vi får hoppas på "Coldcase" gruppen.

//Mr Galahad

Mr Galahad 2011-02-07 10:29:12 Anmäl