Thomas Quick var narkoman uti fingerspetsarna….

Foto: Tomas Quick heter numera Sture Bergwall

Ulf Jonasson, skrivet i dec 2009:
Thomas Quick var narkoman uti fingerspetsarna….

Kan Thomas Quick och Heléne Fossmos död ha nånting gemensamt? Denna fråga kan tyckas långsökt, och kanske t o m lite obehaglig - men den gemensamma nämnaren är beroendeskapande - också kallade vanebildande – läkemedel, dvs rena narkotikan.
Det var självklart för mig att Thomas Quick – eller Sture Bergwall som han numera heter – skulle få resning i målet som gällde mordet på den israeliske turisten Yenon Lev, och därmed få en ny rättegång – om det ens kommer att bli någon rättegång. Därmed bör det vara fritt fram för ytterligare överklagande för Sture Bergwall.

Hur kan det då komma sig att en person som Thomas Quick erkänner mord efter mord efter mord? För mig är svaret tämligen enkelt. Det var genom att erkänna det ena fruktansvärda mordet efter det andra som han ”i belöningssyfte” fick vissa läkemedel - ångestdämpande, sömn-och lugnande så kallade besodiazepiner - som är narkotikaklassade av Läkemedelsverket.

Thomas Quick var naturligtvis narkoman uti fingerspetsarna – och som sådan kunde han uppenbarligen göra ”allt” för att få sina droger – och dessutom få dem gratis – det var bara att erkänna något nytt mord… Dessa i min artikel aktuella preparaten – bensodiazepiner och smärtstillande läkemedel - ingår i en stor och ur läkemedelsindustrins synvinkel – mycket lönsam grupp så kallade sinnesförändrande läkemedel. (se tabell nedan).

Att Thomas Quick i princip fick hur mycket starka läkemedel som helst, har bl a framgått av Hannes Råstams väldokumenterade program i SVT. Man skulle kunna säga – om man hade det betraktelse-sättet - att egentligen var Thomas Quick ”oerhört smart” – en smarthet som tusentals medfångar i vårt land säkert avundades honom - dvs han fick så mycket tabletter han ville ha – utan att egentligen anstränga sig.
Thomas Quick hade kommit på det ”ultimata sättet” att få hur många gratis fyllor han önskade – så instängd som har varit under så många år. Visst hör vi talas om att många fångar lyckas smyga in/smuggla in sina piller, men Thomas Quick fick sina av läkare, han fick alltså piller när helt han ville, det var ”bara” att gå ännu djupare in i sitt förvirrade tillstånd. Man kan också säga att det är helt förfelat om en leg psykoterapeut eller läkare ger en patient tabletter av detta slag under pågående terapi. Det är närmast tjänstefel att behandla en patient under pågående terapi med sinneförändrade läkemedel. Då har samtalen ingen terapeutisk nytta – dvs att ge personen i fråga insikter om sitt liv, då läkemedlen hindrar de äkta känslorna att komma fram.

Mina säkra påståenden ovan grundar sig på en medicinsk analys. Det var först i samband med de två TV-reportagen av Hannes Råstam som jag fick klart för mig – liksom sannolikt också många andra personer – att dåvarande Thomas Quick under mycket långa tider varit starkt påverkad, för att inte säga helpackad av vissa läkemedel. Dessa läkemedel kallas ofta torr-sprit – och de kan ofta ge mycket starka berusningar – som de narkotiska preparat de är.

Man kan konstatera att det svenska domstolsväsendet, åklagare, advokater, journalister och många andra som intresserat sig för fallet Thomas Quick inte har den minsta kunskap om vad vissa läkemedel kan föra med sig, vilka biverkningar som ofta utvecklas av dessa preparat. Bensdiazepiner och smärtstillande läkemedel kan behöva användas ibland - dock skall detta ske under kortare perioder - men de flesta som får preparaten använder dem under långa tider.

Heder till den läkare på Säter som tordes trotsa de gängse uppfattningar, att ge vissa patienterna hur mycket mediciner som helst och att han helt stoppade dessa tabletter till Thomas Quick. Jag kan lova att Thomas Quick fick uppleva helvetets förgårdar vid flera tillfällen under nedtrappningen av sina mediciner. Denna process kan ha tagit 1- 2 år.

Heléne Fossmo dog för 10 år sedan

Idag (dvs den 18 dec 1999) är det på dagen tio år sedan Heléne Fossmo dog. Hon var Knutbypastorn Helge Fossmo första hustru. När obduktionen gjordes av Heléne Fossmo visade det sig att han hade en hög dos av den smärtstillande substansen.

Dextropropoxifen (DXP) i blodet, men det fann inga som helst rester av läkemedlet i magsäcken, vilket var ytterst märkligt. Året 1999 fanns sju olika läkemedel som innehöll substansen DXP. Den koncentration som uppmättes i hennes blod var i sig dödlig.

Heléne Fossmos dödsfall bedömdes som en olyckshändelse 1999 men i samband med att Helge Fossmos andra hustru Alexandra mördades 10 jan 2004 öppnade polisen fallet Heléne Fossmo igen. Helge Fossmo åtalades för mord på sin första hustru, men både tingsrätt och hovrätt frikände honom. Enligt mitt förmenande hade varken polis, åklagare eller domstolarna tillräckliga kunskaper om dessa läkemedel - som alltså tillhör gruppen beroendeskapande/vanebildande läkemedel, dvs samma grupp som de i artikeln tidigare nämnda bensodiazepiner ( Se tabell nedan).

Den 26 febr i 2009 publicerade jag följande artikel här på Newsmill: Var Heléne Fossmos död den 18 dec 1999 Knutbys första mord?

www.newsmill.se/artikel/2009/02/26/var-helene-fossmos-dod-den-18-december-1999-knutbys-forsta-mord

En av mina utgångspunkter i denna diskussionstråd var att om polis, åklagare, advokater och våra domstolar hade haft några som helst kunskaper om dessa beroendeskapande läkemedel – i detta fall främst Dextropropoxifen - är det min fasta övertygelse att både tingsrätt och hovrätt mycket väl hade kunnat döma annorlunda.

Det finns ett mycket snarliknande fall i USA, där två instanser dömde en präst till livstids fängelse för överlagt mord. Prästens hustru – Sharon Guthrie – hade återfunnit medvetslös i badkaret – och hon avled dagen därpå - och hon hade mannens läkemedel i sin kropp. Även den prästen Dr Bill Guthrie – var tämligen vidlyftig vad gäller kvinnor. Historien om Sharon Guthries spektakulära död finns berättad i boken ”Serving God Serving Time” av P S Chilson: Author-house 2005).

De två domstolarna som behandlade målet mot Dr Bill – som prästen gärna ville kallas – kunde visa att prästen fått utskrivet ett speciellt sömnmedel och att samma slags sömnmedel återfanns i hustruns blod vid hennes dödsfall. Man drar då den ytterst sannolika slutsatsen att hustrun – som inte var känd som någon sömnmedelsanvändare – med största säkerhet fått makens sömntabletter i sig och att maken blandat preparatet i hustruns så älskade chokladdrinkar.

Prästen Bill Gurthie dömdes alltså till livstidsfängelse – utan möjligheter att någonsin släppas ur fängelset, dvs att livstids fängelse skall vara livstids fängelse.

Beroendeskapande läkemedel, narkotikaklassade av Läkemedelsverket.

Sömn och lugnande preparat:

Bensodiazepiner: Mogadon, Apodorm, Flupam, Rohypnol, Fluscand, Halcion, Sobril, Oxascand, Xa-norm, Alopam, Valium, Temesta, Diazepam ocjh Stesolid.

Bensodiazepinliknande; Imovane och Stilnoct.

Smärtstillande preparat:

Dextropropoxifen, Doloxene, Distalgesic, Doleron, Dexodon, Dexofen och Paraflex Comp.( Idag den 21 febr 2011 är samtliga DXP-preparat borta från den svenska marknaden)

Kodein, Kodein recip, Citodon, Treo Comp och Panacod.

Tramadol; Tramadol, Tradolan och Nobligan.