Bestämmer radio fortfarande vårt musikval?

Bilden visar Kylie Minogue som ”long tail”-teorin hävdar ska sälja färre låtar i framtiden. Affärsmodellen som möjliggörs av intenet – ”long tail” innebär bland annat att vi konsumerar mindre från större tillverkare och mer från mindre tillverkare. Teorin om ”long tail” hävdar att de storsäljande artisternas era är över. Istället ska försäljning av låtar skrivna av ett stort antal små och medelstora artister öka.

Med underlag från brittiska skivförsäljningssiffror kan det dock konstateras att bland de 13 miljoner låtar som fanns till försäljning på internet, så sålde cirka 10 miljoner inte ett enda exemplar under året enligt Times.

Omkring 80 procent av intäkterna kom från 52 000 låtar och albumstatistiken är ännu tydligare, då endast 173 000 album sålde något exemplar, men hela 1,23 miljoner titlar fanns tillgängliga. 85 procent av albumen såldes alltså inte i ett enda exemplar under året.

Orsaken kan vara att de stora skivbolagens marknadsföringsbudget fortfarande tränger genom bruset på ett starkare sätt än mun-till-mun-marknadsföring på internet och IRL (in real life) och radio är fortfarande den viktigaste källan till ny musik för oss. Vi köper helt enkelt det vi hör på radio, varför de ledande skivbolagens pr-agenter arbetar hårt för att få radiostationerna att spela just deras artister. Både statlig- och kommersiell radio vill ha så många lyssnare som möjligt och spelar därför musik som många tycker om och känner igen och sådan musik kommer från de stora artisterna genom de stora skivbolagen. Media har makten över vad vi lyssnar på och frågan är om de ledande skivbolagen har makt över media, eller..?

”Long-tail”-teorin publicerades 2004 i en artikel skriven av Chris Anderson i tidskriften Wired. 2006 gav han ut boken ”Long tail” som blivit en framgång världen över.