När ska man lyssna på barnen?

I debatter på nätet förs upphetsade diskussioner om rättssäkerhet visavi offrens rätt att bli trodda och lyssnade på. Det polariserade ställningskriget mellan de olika lägren har förts under en rad år och långt före Internets genombrott.

Jag menar att det finns olika ideologiska bevekelsegrunder till aktörernas agerande. I det uppmärksammade Marks-fallet där två små barn togs från sitt familjehem har de kämpande familjehemsföräldrarna fått motta stöd från människor runt hela landet. Några få röster i debatten har försvarat Marks kommuns agerande. Att den biologiska pappan i en intervju med Crime News förklarat att han vill att hans barn ska få komma hem till familjehemmet har totalt nonchalerats av dem som stött den biologiska mamman i debatten. I denna grupp återfinns ofta de personer som motsäger sig fosterhemsplaceringar. Kärnfamiljen betraktas som helig och omhändertagande av barn betraktas per definition som något av ondo.

När dessa debattörer uttalar sig om barns trovärdighet är det tydligt att barn som berättar om övergrepp inom familjen misstros medan barn på institution som berättar om övergrepp tillmätts stor trovärdighet.

Två andra grupper i debatten om barns trovärdighet är de som reflexmässigt tar antingen mannens eller kvinnans parti. Beroende på vilket kön som den misstänkta har graderas barnets berättelse som rimligt eller orimligt. När jag skrev om den så kallade Nordmarksflickans flykt så är detta ett exempel på ett ärende där myndigheterna ansåg att flickan utsatts för PAS (föräldraallienation) av sin pappa. I mejl till mig så hävdade även en närstående till flickans mamma att det kunde röra sig om PAS. När detta fall debatterats genom åren har flickans berättelser många gånger ifrågasatts.

Polariseringen manligt/kvinnligt, dvs att det är en kvinna som anklagas gör att många reflexmässigt tagit den vuxna kvinnans parti. Samma sak ser vi i det motsatta lägret. Anklagelser mot en man ifrågasätts regelmässigt av vissa debattörer. När ska man lyssna på barnen?

I det rikskända Marks-fallet har man valt att inte lyssna på barnen. Detsamma gäller för Nordmarksflickan och hennes bror. Vad som är sanning och rätt låter sig inte enkelt sägas men ett första steg mot ett barnvänligare samhälle torde vara att de grupper som debatterar barn i rättssystemet gör sig av med vuxenperspektivet och ser bortom biologism och manligt/kvinnligt och förmår att se barnen istället.

Tidigare artiklar om barnen i Mark och Nordmarksflickan.
www.nyhetsverket.se/nyhet/3697/Kriminell-sl%C3%A4kt-skr%C3%A4mmer-socialtj%C3%A4nsten

www.nyhetsverket.se/nyhet/6829/Flickans-n%C3%B6drop-Jag-orkar-inte-f%C3%B6rf%C3%B6ljas-av-mamma