UTVECKLING ELLER INVECKLING?

Odlingslandskapet förlorar sina invanda silhuetter. Tidigare såg man man hässjorna som hukade på de slagna slåtterängarna. Nu ligger det maskinslagna höet som stora nystan på åkrarna för att slutligen invecklas i vita skinande plastfodral. Närkontakten med höet, som fick svetten att lacka och skinnet att klia och svida är knappast längre ens ett minne. Det kan trots allt bokföras på plussidan liksom att höet i de lufttäta paketen i djurens gommar smakar kryddigt färskt och dessutom bibehåller näringsämnen som minskade genom torkningsprocessen. Men jag saknar hässjornas kutande ryggar, men tänker att man i nästa generation antagligen vemodsfullt kommer att beklaga förlusten av de ”måleriska” nystanen av hö, som man förknippat med högsommar och begynnande höst.