Manchester U - det enda i Europa som har betydelse i Kina

Foto: Rikard Norberg

USA:s president Obamas besök i Kina nyligen visade hur världen har förändrats. Tidigare har Bush och Clinton kommit till Peking med pekpinnar och föreläsningar, de har högröstat protesterat mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina, de har klagat på att kineserna manipulerat växelkursen och att de behandlar amerikanska banker illa, de har hotat med strafftullar och andra sanktioner om kineserna inte sköter sig. Men inte denna gång, nu är det andra tongångar som gäller.

Nu var det världens mest skuldsatte som besökte sin bankir för en redovisning av hur det går med räntor och amorteringar. Kineserna kräver besked om hur det går med budgetunderskottet, vad sjukförsäkringsreformen egentligen kostar och hur den skall finansieras. För inte vill ju Kinas fattiga finansiera en reform som är flottare än vad de har råd med för egen del. Dessutom måste Obama naturligtvis förklara hur kriget i Afghanistan skall betalas.

Om svaren inte övertygar blir kineserna oroliga för att deras lån till USA skall bli en dålig affär för Kinas folk, och då blir det inte roligt att sköta USA:s affärer eller att möta de amerikanska väljarna i nästa val. Det vet Obama, och därför vägrade han att träffa Dalai Lama i oktober, därför pratade han bara blygt om mänskliga rättigheter eller om korruption eller om manipulerade växelkurser.

Detta visar hur makten nu förskjutits. Det är i praktiken Kina som är den nya Valutafonden som kallar USA till en behandling som liknar TV3:s Lyxfällan för att syna deras budget i sömmarna.

Också EU inrättar sig nu efter de nya realiteterna. I dagarna har det bestämts att Euroområdets tre högsta höjdare Juncker, Trichet och Almunia, skall åka till Kina för att vädja om hjälp och att bli tenterade. När de nu äntligen fått sin efterlängtade starka valuta ser de problemen med konkurrenskraften och jobben och vill devalvera, men det kan de inte av egen kraft. Det är därför de måste åka till Kina och ödmjukt be om hjälp. (Kronan har ju sluppit den skadliga kurshöjningen, som tur är). Också för EU har Kina ersatt IMF som växelkurspolis.

EU:s nya ledning måste ta detta som sin huvuduppgift, att åter göra Europa intressant i världen. Nu är vi tyvärr alltför ofta sedda som en perifer spelare utan betydelse, senast demonstrerad av USA:s förströdda intresse för besöket av EU:s ledning i Washington härförleden. Det är begripligt, vi som inte ens har klarat av att samarbeta om tillsyn av de egna bankerna har inte mycket trovärdighet att komma med i dagens globala krispolitik.

I Kina brukar det sägas att det enda i Europa som har betydelse för dagens kineser är Manchester United. Att bygga en starkare europeisk ekonomi är det enda sättet för oss att ändra på detta, och då räcker det inte med fördragets nya interna arbetsregler, då krävs ett modernare, öppnare och mer framtidsinriktat Europa. Då krävs handling, inte ord i ett fördrag.

Det blir den nya ledarduons utmaning. Tror ni att de klarar den?