Antalet barnäktenskap ökar i Sverige - ansvariga blundar!

Debatt - En av dom, enligt min åsikt, mest avskyvärda "kultur"-företeelser som finns representerat i stora delar av världen är tvångsgiftemål. Främst då dom fall där barn, uteslutande flickor vad jag vet, av olika anledningar förmäls med avsevärt mycket äldre män. Att brutalt tvinga barnet bort från en normal uppväxt och i många fall också avbryta en skolgång som så väl behövs måste anses som ett gigantiskt svek. Det är inget som hör hemma i en värld av idag, och gudskelov har vi i Sverige en lagstiftning som förbjuder äktenskap mellan personer under arton år, såvida inte dispens sökes och gives. Eller är det kanske inte alls på det viset?

Fredagen den 13/11 2009 publicerade dagstidningarna Norra Skåne och Sydsvenska Dagbladet var för sig en artikel om dom ymnigt förekommande barnäktenskapen som man kunnat konstatera i Skåne. Norra Skåne hävdar bl a att man varje år upptäcker minst 25 fall av barn och ungdomar i skånska skolor som gifts bort mot sin vilja. I Sydsvenska Dagbladet säger en skolkurator på en stor skånsk skola att hon själv har personlig kännedom om över 100 barnäktenskap på hennes skola, bl a ett där flickan som gifts bort var tolv år och gick i femte klass. I sjätte klass bodde hon med sin make, blev gravid och födde sitt första barn.

I samband med artiklarnas publicering uttalade sig integrationsminister Nyamko Sabuni om detta i Sydsvenskan: "Det här fallet på Rosengård ni beskriver, om tolvåringen som blev bortgift och gravid. Hur många lagar har man inte brutit mot för att detta ska ske? Barnkonventionen, föräldrabalken, skollagen, socialtjänstlagen...... Det handlar om en minderårig som inte är byxmyndig, som inte får ha sex! Sverige blir ett reservat för förtryck när sådant får ske."


Sedan två år tillbaka ligger ett färdigt lagförslag om att kriminalisera tvångs- och barnäktenskap även om bröllopet hålls utomlands på t ex sommarlovet. Här kan man dra paralleller med den från årsskiftet 2008-2009 gällande norska lagen om förbud för sexköp utomlands som bla vänsterpartiet har jublat högt över och vill införa även i Sverige. Där har man f.ö. också ett brett politiskt stöd hos dom andra partierna. Regeringen har tillsatt en utredare som ska utvärdera den nio år gamla sexköpslagen. Justitierådet Anna Skarhed ska bland annat överväga "lämpligheten av en skärpning av straffskalan". Det är väl inte en alltför vågad gisning att ett förslag likt den norska lagen kommer att läggas. Men i frågan om barngifte och därmed också sexuella övergrepp mot barn, både utomlands och i Sverige, har regeringen inte agerat, trots färdigt lagförslag. Samtidigt ser vi hur dessa äktenskap ökar i omfattning. Varför agerar man inte? Är man rädd att få epitet som "främlingsfientliga" och "rasister" kastade efter sig? "Fiskar i grumliga vatten", kanske? För vi skall ju inte hymla i frågan, det är inte i den svenska kulturkontexten dessa saker förekommer.

På samma sätt verkar delar av den svenska omhändertagandeindustrin sticka huvudet i sanden och tro att problemen löser sig om man bara håller tyst om det. I fallet med den kurator som säger sig känna till över hundra äktenskap av denna typ kan man ju med all rätt fråga sig om hon överhuvudtaget agerat enligt dom regler som gäller för den yrkesgruppen. En skolkurator har i sin yrkesutövning enligt socialtjänstlagen en ovillkorlig plikt att vid misstanke om ärenden där barn och ungdomar kan antas fara illa på olika sätt anmäla detta till socialtjänsten, som sedan kan driva ärendet vidare till polis och åklagare om det visar sig vara allvarligt. Ingenstans i artiklarna framgår det om den aktuella kuratorn har gjort detta.

Om kuratorn har brustit i sin yrkesroll (tjänstefel) har hon utan tvivel direkt deltagit i en process där samhällets tystnad inför dessa sedvänjor, sammantaget med regeringens ovilja att lagstifta på området, långsamt bygger upp en acceptans, en konsensus-situation där man tror att problemen försvinner om alla parter låter företeelser som detta passera helt utan åtgärd. Dom lidande blir barnen och ungdomarna som under tystnad tvingas acceptera ett förtryck som dom med säkerhet trodde sig vara fria från i ett land som Sverige.

När jag läste dessa artiklar i Sydsvenskan och Norra Skåne upplevde jag en känsla av illamående och vanmakt. Hur kan något sådant tillåtas inträffa i Sverige? Och hur många lagar, som Nyamko Sabuni helt korrekt påpekade, har egentligen brutits för att detta skall vara möjligt? Känner ansvarig myndighet till att ett barn och en vuxen man lever i ett fullbordat äktenskap med barnafödsel som resultat, utan att göra något åt det? Känner ansvarig myndighet till att ett barn och en vuxen man lever under fullt äktenskapsliknande förhållanden i Sverige, idag? Den ovan nämnda kuratorn får i Sydsvenskans artikel den direkta frågan om hur många barnäktenskap hon lyckats stoppa. Svaret? Inte ett enda!

Jag beslutade därför att polisanmäla den i ärendet aktuella kuratorn för att få undersökt om hon så allvarligt brustit i sin yrkesroll att allvarlig fara för dom tvångsgifta barnens väl och ve har uppstått. Att det alldeles uppenbart förekommit sexuellt umgänge mellan vuxen och barn berättar ju kuratorn själv, så även det kan ju eventuellt bli föremål för polisutredning.

Det känns för mig och med säkerhet för många andra boende i Sverige angeläget att frågor som denna får en stor spridning för att på det viset öka trycket på regeringen att våga lagstifta i ärendet. Det finns, som jag påpekat i texten ovan, redan ett färdigt lagförslag liggandes. Se till att använda det förslaget. Det är också viktigt att exempelvis just kuratorer, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri och andra relevanta instanser uppmärksammas på att det inte är OK att bara tiga och vända bort blicken när saker som detta inträffar.

Polisanmälan är upprättad hos polismyndigheten i Skåne och har diarienummer 1200-K186533-09.

Reporter: Gustaf Janson
Nyckelord Tvångsgifte | Barnäktenskap |
Publicerad: 2009-12-06 12:27 Antal visningar: 369

Kommentarer (0) - Anmäl inlägg - Senaste nyheterna via rss

Du följer väl Nyhetsverket på Twitter? Vi finns på twitter.com/Nyhetsverket