I år tycker jag det gått extra fort. Det var ju nyss jag satt och funderade över vad barn och make skulle få i julklapp och var nöjd när jag hittade på klappar som jag trodde de skulle uppskatta. Helst vill jag ju hitta på sådant som används även efter jullovet och inte bara hamnar på hyllor i deras rum. Men det blir svårare för varje år. Jakob, 17 år, säger att han nog har allt han kan önska sig. Jonna, 12, vill gärna ha stora klappar men nu är hon inte lika noga med mängden - det är innehållet som räknas. Förresten säger både barn och make att det viktigaste är att vi firar jul tillsammans så det kan ju bli riktigt billigt i år. Fast jag vet ju redan att jag återigen kommer att stå vid inslagningsborden i affärerna eftersom jag älskar att köpa julklappar, älskar att se tindrande och glada ögon.
De roliga julförberedelserna framkallar minnesbilder. De är från sista julen min pappa bor kvar hemma och min största önskan är att han ska vara nykter så att han inte slår mamma eller skrämmer mina småsystrar. Pappa har köpt hem mycket sprit eftersom det är stängt på Systembolaget i så många dagar.
Jag minns att mamma gråter i köket. Pappa är arg och full och skriker att hon inte ska förstöra hans julefrid med sitt bölande. På köksbordet, bland resterna från vår julmiddag, står tre liter sprit. Pappa har den fjärde flaskan i det stora rummet och mamma vet att han kommer att slå henne innan julafton blivit juldag. Jag vet det också, trots att jag bara är fem år.
Mammas varma tårar trillar på min magra axel när hon viskar:
”Lisbeth, häll ut pappas sprit och fyll på med vatten, annars kommer han nog att slå ihjäl mamma i natt.” Så gråter hon högljutt och hela min lilla kropp börjar darra.
Jag tar försiktigt en flaska, drar fram stolen och kryper upp på diskbänken. Mammas gråt blandas med pappas skrik och jag vill bara hålla för öronen. Mitt i rädslan för att han ska upptäcka mig lyckas jag skruva av korken trots att den sitter väldigt hårt. Mina båda systrar gråter tyst under köksbordet medan jag sakta häller ut den dyra spriten som gör min snälla, goa pappa arg och farlig. Inte allt, lite spritlukt måste finnas kvar. Det vet jag, för det är inte första gången mamma ber mig att göra pappa mindre full.
Det gick bra denna gång också och jag kryper ner i sängen med systrarna vid min sida. Mammas gråt hörs hela den evighetslånga julnatten, flera gånger måste jag upp för att skydda mamma när pappa slår. På juldagsmorgonen drömmer jag om att det ska vara vardag, en helt vanlig dag när min älskade pappa går nykter till jobbet utan att slå min mamma.
Skriv kommentar Fler nyheter av Lisbeth Pipping
- Neutrala vuxna skadar alla inblandade 2010-04-08 22:55 | 320 visningar | 0 kommentarer
- Barns Behov I Centrum (BBIC) 2010-03-28 23:45 | 1678 visningar | 77 kommentarer
- Små offer blir stora förövare. 2010-01-02 16:22 | 868 visningar | 8 kommentarer
- Vem ska stoppa mobbning? 2009-12-30 20:19 | 1480 visningar | 2 kommentarer
Tänker också att inget barn ska behöva ta den sortens vuxenansvar.