Svensk djävulsterapi inspirerade engelsmän

Foto: De flesta böcker om ritualmördande sekter utkom under 1990-talet. Under skalet utkom dock 2005.

Debatten om den eventuella förekomsten av ritualmördande sekter har blossat upp igen. Till största delen beroende på docenten Max Scharnbergs bok om Södertälje-fallet, som han menar är ett justitiemord.

I början av 1990-talet bedrev en psykoanalytiker i Sverige terapi med en vuxen förståndshandikappad kvinna. Denna terapi fick sitt stöd av kommunalrådet Carl Sonesson.

Bortträngda minnen togs fram och kvinnan berättade om den lilla flickan Helén Nilsson som mördades 1989 i Hörby. Kvinnan påstod att hon i sällskap med en satanistsekt sett övergrepp på Helén. Detta inspirerade i sin tur den engelska psykoterapeuten Valerie Sinason att utge antologin ”Treating survivors of satanist abuse”.

Sinason skriver i boken att det svenska fallet med en ritualmordssekt öppnade hennes ögon så att hon förstod att även hon hade patienter med liknande erfarenheter.

Ritualmordsterapin som landstinget bekostade fick alltså betydelse för hur frågan kom att uppfattas av en del psykoterapeuter i England under några år. Helén Nilssons verklige mördare åkte fast 2004 och den förståndshandikappade kvinnan har fallit i glömska liksom många andra av de patienter som under 1980-och 90-talet under terapi fick fram bortträngda minnen av ritualmord på små barn.

En patient som däremot inte fallit i glömska är Södertälje-flickan. Förra året utkom hennes fostermamma, Birgitta Allmo, med ”Vem vågar tro på ett barn?”, där Allmo tar ställning för att ritualmordssekten i Södertälje funnits.

Även Catrine da Costa-fallet från 1984 är aktuellt, då allmänläkaren och obducenten stämt staten för felaktiga myndighetsbeslut. Allmänläkarens före detta fru berättade för polisen att hennes dotter, när hon var 17 månader gammal, ska ha bevittnat ett ritualmord där allmänläkaren och obducenten styckat en kvinna. Allmänläkarens före detta fru var huvudvittne i tingsrätten 1988 mot läkarna.

I Uppsalaprofessorn Eva Lundgrens antologi ”La de små barn kommet til meg” skriver Maggi Wikström från ROKS om styckmordsmålet som hon menar innehåller nästan alla ingredienser som behövs för att bevisa att rituella sexuella övergrepp förekommer. Wikström hade tidigare engagerat sig i ett fall i Umeå där en pappa anklagades för ritualmord. Han frikändes dock efter några år i fängelse till skillnad från Södertälje-pappan.

Wikström hävdar att allmänläkarens dotter fått utså och bevittnat sexuella övergrepp, mord, styckning, fotografering och filmning av styckningen samt att hon fått se hur läkarna druckit blod och grillat ett huvud. I början av 1990-talet ställde sig flera tunga namn bakom idéerna om ritualmord. Rättsreportern Ewa Tures på TT sökte så sent som 1994 ett stipendium för att studera satanism och rituella övergrepp på barn.

Under många år diskuterades inte dessa teorier, då företrädarna för uppfattningen att nätverk av satanistsekter existerade drog sig tillbaka från debatten.

För några månader sedan utkom psykologiforskaren Max Scharnberg med en bok om Södertälje-fallet, vilket blåste liv i debatten. Boken stoppades av Uppsala universitet men finns sedan en tid tillbaka tillgänglig på Internet. Scharnberg har under många år hävdat att allmänläkarens dotter inte bevittnat något ritualmord och han menar även att uppgifterna om ritualmördade barn i Södertälje är felaktiga. Han har dock fått mothugg från författaren Birgitta Allmo och religionsforskaren Erik Rodenborg, som tror på dessa berättelser. Dock har de flesta av deras åsiktsfränder från 1990-talet valt att ligga lågt denna gång. Förklaringarna till detta är kanske den omsvängning som skett på senare år i synen på dessa företeelser.

Det är knappat troligt att ett landsting idag skulle bevilja stöd till en psykoanalytiker som ville ta fram bortträngda minnen om ritualmord på små barn ur en förståndshandikappad kvinna.

Tidsandan var annorlunda 1993 när Anders Svenssons sessioner fick samhälleligt stöd. Idag betonas även barnperspektivet av en allt bredare skara ur befolkningen. En debatt om Max Scharnbergs stoppade bok förs på föreningenVetenskap och Folkbildnings forum.