OM MAN KOKAR SOPPA PÅ EN SPIK, ÄR SPIKEN DÅ EN PENISSYMBOL?

Min bok om Södertälje-målet finns på följande två internetadresser:

www.yakida.se/max/start.html

www.yakida.se/max/maxbok.pdf

Från den senare kan den nedladdas gratis.

För 10-20 år sedan greps Sverige av en hysteri och panik i relation till två berömda rättsfall. Ett gällde beskyllningarna mot två läkare för att ha mördat och styckat Catrine da Costa. Det andra gällde hela karusellen av Thomas Quick-morden. Idag är det blott en minimal skara av fanatiker som tror att de dömda är skyldiga. Och med knappast mer än ett undantag föredrar dessa fanatiker att hålla tyst.

Dessa båda fall visar inte bara att helt oskyldiga människor har dömts. De visar att ett icke ringa antal domare är dilettanter när det gäller att bedöma bevisningen.

Ständigt fler inser att Södertälje-målet är det tredje mål av samma art. Det fanns inte tillstymmelse till indikation på att Södertälje-fadern skulle ha utfört ett enda av de brott som han fick 10 års fängelse för. Och den iver varmed Bengt G. Nilsson stoppade all bevisning som talade mot åtalet kan inte gärna bero på annat än domare Nilssons övertygelse om att fadern var oskyldig. När Nilsson i strid mot två prejudikat av Högsta Domstolen vägrade fadern att byta advokat, vittnar närmast om domarens insikt i att alla sken-bevisen skulle ramla som ett korthus, ifall försvaret sköttes av en advokat som hade ett minimum av skicklighet.

Men Södertälje-målet gick om efter resning, omedelbart efter att Hovrätten i Umeå hade tvingats fria Umeå-fadern (som också hade fått 10 års fängelse) och medge att det vid de tidigare rättsgångarna inte hade funnits tillstymmelse till bevisning. De tre juristdomarna och de två lekdomarna tycks ha förstått att befolkningens förtroende för domstolarna skulle nå ett bottenläge om de medgav sina fadäser. Därför hittade domarna på en ”SALOMONISK” dom. De fällde fadern en gång till men gav honom hälften så långt straff.

En av de domare som har fällt Södertälje-fadern har haft ett homosexuellt förhållande till honom. Han har i min bok fått pseudonymen ”Vilgot Janson”. Jag tror inte att det hade gjort någon skillnad om han hade förklarats jävig och bytts ut. Den sortens jäv som fick Bengt G. Nilsson (liksom Carl-Anton Spak i styckmålet) att döma eller bedöma oskyldiga i syfte att rädda domstolen prestige, utgör en mycket farligare art av jäv.

Domarna lyckades slå ihjäl Södertälje-fadern. Han hade en cancer-tumör stor som en vuxen mans tumme, och väl synlig direkt i huden. Jag kan inte föreställa mig att han inte hade låtit en läkare se på det, om han inte hade varit så extremt deprimerad.

Men de fem domarna år 1994 har också dokumenterat sin oförmåga att läsa innantill. De plockar ur polisförhören som ur ett smörgåsbord, vad de kan bruka eller missbruka. De förvanskar flitigt sina utplock.

Det är direkt motbjudande när de använder fostermoderns anteckningsböcker som bevis för att alla Elviras beskyllningar framkom vid samma tid. Intet är nämligen mer uppenbart än att de framkom som tripp-trapp-trull-troll-trell-tryll-tråll-träll-tröll.

Fostermodern ”vet” allt vad Elvira har upplevt veckor eller månader innan Elvira själv vet det. Med hjälp av datorteknik har jag påvisat fostermoderns förmåga att skåda in i framtiden och berätta för polisen och andra sådana saker som Elvira inte har en aning om vid denna tidpunkt.

Man måste också vara domare för att ”glömma bort” att Elvira i de första fyra polisförhören inte har något som helst minne av de övergrepp som fadern fälls för några få veckor senare.

Elvira påstår att hon har varit ögonvittne till ett flertal av faderns övergrepp på lillasyster Ingrid. Han har inte bara haft samlag med henne utan även hyrt ut henne som prostituerad på sexklubbar. Och moderns älskare har våldtagit Elvira i Ingrids närvaro, och han har våldtagit Ingrid i Elviras närvaro.
Domare och åklagare var rörande ense om att Elvira är otroligt trovärdig.
Men i så fall:
Varför åtalades fadern inte för övergreppen på lillasyster???
Varför åtalades moderns älskare inte???

Och om det är trovärdigt att lillasyster var ögonvittne till minst 11 övergrepp på Elvira, varför kom domarna inte på den idén att fråga lillasyster om vad hon hade sett?

Kan det möjligen vara därför att de förstod att Elviras trovärdighet skulle kollapsa om man rörde vid den?

Följ kommentarerna vi rss

Kommentera

Insänt av

Lämna tomt om du vill vara anonym

Spara kommentar