Palliativ vård, ingen förkortning av liv

Döendet är den optimala ångesten. Under den processen hamnar vi i ett ingenmansland där så många korsat bron som ingen återvänt ifrån.
Ingen människa vill känna ångest eller smärta under tiden man tar sin sista vandring, och det är inte alltid så lätt att kunna definiera smärta från ångest när de två känslorna yttrar sig på likartat sätt

Döden och dens process har blivit till en egen inriktning inom sjukvården. Den så kallade palliativa vården som riktar in sig på människor som blivit tvungna att acceptera att mediciner inte längre kan kurera dem. Den palliativa behandlingen kan pågå i någon timme eller i flera år, beroende på hur utsikterna ser ut och vad sjukdomen bestämmer sig för att göra med kroppen. Den palliativa kunskapen har sedan ett antal år spridit sig ut till olika specialiteterna och är numera vedertagen kunskap, vilket gör att människor inte ska behöva känna oro för optimal vård även om de inte ligger på en högspecialiserad avdelning som den palliativa.
I den palliativa behandlingen handskas man med symtomlindring och försöker där ta tillvara på det positiva som finns kvar. På mitt arbete på Hospis har jag sett så otroligt mycket glädje och befrielse från människor som till slut ger upp inför det vi alla ska genomlida förr eller senare även om deras sjukdom ger dem smärta och lidande
.
Precis som födelsen är en stressande situation för barnet som ska födas likaväl är döendet något otroligt stressande för den person som nu inte längre får vara med och måste släppa taget om sina nära och kära.

Ingen yrkesverksam läkare eller sjuksköterska har i syfte att förkorta en människas liv. Däremot finns det möjlighet att ge symtomlindring som gör det lättare för personen att ta sig vidare. Jag funderade en del över om palliativ och eutanasi står varandra nära. Skillnaden är den att inom palliativ vård skulle man aldrig ge en patient en dödlig dos smärtstillande för att man tycker den lider eller för att den personen ber om det. Nästan all smärta går att lindra och det är viktigt att vi låter promenaden på bron får ta den tid den behöver utan inblandning av läkemedel som tar bort det naturliga döendet.

Ingen vill dö och ingen vill ha ont, men det enda vi med säkerhet vet i livet är att vi kommer att dö, så det bästa vi kan göra är att hantera döden på ett så naturligt sätt som möjligt.