Torsdagen den 6 oktober kl. 18.30 – 20.30 i Folkets Hus i Norrtälje blir det paneldiskussion med möjlighet att ställa frågor och bidra med synpunkter om socialförsäkringssystemen. Panelen utgörs av forskaren Tor Larsson och riksdagsledamöterna Solveig Zander ( c ) och Tomas Eneroth ( s ). TOR LARSSON är framstående sociologisk forskare. Han har bland annat visat att bilden av den ”sjukskrivningsepidemi” som påstås ha inträffat inom den arbetande befolkningen i Sverige under senare hälften av 1990-talet är felaktig." Från hösten 1997 ökade visserligen antalet sjukdagar markant. Men det var sjukperiodernas längd som tilltog - inte antalet sjukskrivna. Att detta inträffade berodde på att systemet med anpassningsgruppernas verksamhet, som funnits sedan 1970-talet, kollapsade under 1990-talet. Resultatet blev "eviga" sjukpenninggrundande frånvaroperioder. Insikten om detta förhållande ger andra utgångspunkter för utformningen av stödet till sjuka och arbetshandikappade än vad alliansregeringen valt. SOLVEIG ZANDER ( c ) är riksdagsledamot och har återkommande verkat i riksdagen för att de utlovade förbättringarna i socialförsäkringarna ska genomföras fortast möjligt. I ett anförande i riksdagen under våren framhöll hon bland annat: ”För mig och Centerpartiet är det viktigt att man ändrar och rättar till sjukförsäkringssystemet snabbt. Det är så många människor som kommer i kläm, och det är inte rättvist. Om nu Försäkringskassans handläggare har problem med hanteringen och tolkningen av lagen måste man rätta till det. Vi centerpartister tycker att det är orättvist att sjuka människor kommer i kläm av denna anledning. Om tolkningen av arbetsförmågebegreppet är olika hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen måste man rätta till det också. Min fråga till ministern är nästan densamma som Gunvor G Ericsons: När tänker ministern komma med förbättringsförslagen? TOMAS ENEROTH ( s ) är vice ordförande i socialförsäkringsutskottet. Han har en gedigen politisk bakgrund och var också ett hett namn i diskussionen om ny partiledare för socialdemokraterna. Möjligheter hade funnits att före riksdagens sommaruppehåll fatta beslut om förändringar i socialförsäkringslagstiftningen. Den möjligheten avvisades av regeringen. Därefter har nästan inte någonting hörts i denna fråga. Om man tar del av moderaternas retorik inför arbetet med sjukförsäkringsreformen 1955, som lagfästes i slutet av 1940-talet, är det svårt att befria sig från en gryende misstanke att man medvetet vill undergräva den allmänna sjukförsäkringen i syfte att misskreditera den. Välbemedlade tecknar under tiden egna försäkringar. Ingen med resurser att sjukförsäkra sig i andra former kan stödja en sjukförsäkring som numera är så oförutsebar och chansartad som den allmänna sjukförsäkringen blivit. Döende cancersjuka vägras sjukpenning, sjukdomsdrabbade förklaras av förtroendeläkare, som aldrig träffat patienten, som arbetsföra och hänvisas att gå tillbaka i jobb. När de inte klarar detta tvingas de förbruka alla sina ekonomiska tillgångar för att slutligen vända sig till anhöriga och familjemedlemmar eller till stadsmissionen för sin existens eller också straffas de genom att förvisas till FAS 3. Många sjuka och handikappade – och vi alla - går från ett rättighets- och välfärdssamhälle till ett välgörenhetssamhälle och i allra sämsta fall till det värsta av utanförskapssamhällen. Ska vi bli tvungna att tolka den avstannade debatten om sjukförsäkringen som att medborgarna håller på att vända bort blicken och att acceptera denna obarmhärtiga utveckling. Oppositionen och de samhällsmedvetna medierna, liksom vi alla, måste inse att samförstånd om de nödvändiga förändringarna i sjukförsäkringen inte kan anses uppnådda förrän planerade och utlovade åtgärder är beslutade och genomförda! Den nuvarande tystnaden måste brytas. Besök därför Babels Hus´ paneldiskussion i Folkets Hus i Norrtälje på torsdag, för att informera dig och för att demonstrera ditt engagemang för frågan. Nästa föreläsning inom Babels Hus blir torsdagen den 27 oktober 18.30 -20.30 då författarinnan, dramatikern och regissören Beate Grimsrud besöker Norrtälje för atta tala om sin bok ”En dåre fri”, som är ett försvarstal för individen. Ytterligare information och bokning av biljetter kan ske hos ABF i Norrtälje 0176-12950. Entréavgiften till Babels Hus´ föreläsningar är 100:- per föreläsning. Medlemmar i IPH och RSMH betalar 50:- per föreläsning. Arrangör av Babels hus är IPH – Intresseföreningen för psykisk hälsa i Norrtälje, som stöds av Tiohundranämnden, Psykiatrin och ABF i Norrtälje....
Höstens Babel Hus-verksamhet i Norrtälje inleddes i torsdags den 15 september. Föreläsare var docenten och överläkaren på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, Astrid Seeberger. Under två fullmatade timmar berättade hon med utgångspunkt från sin bok ”Den skamlösa nyfikenheten”. Det handlade om behovet av att nå och förstå sina patienters innersta rädslor och förhoppningar och om konsten att söka och nå dessa kunskaper och den kraft som detta kräver. Själv erinrade jag mig hur min hustru, som nu är avliden, bemöttes av en läkare som vi träffade för information om den strålbehandling som skulle inledas efter operationen av en hjärntumör. När läkarens information avslutats ställde min hustru frågan om hur han bedömde hennes prognos. Hastigt, med ansiktet halvt frånvänt, svarade han med antydan till ett snett, möjligen generat eller kanske ett ironiskt leende. ”Ja, någon finns väl som har överlevt!”. Att detta bemötande inte inbjöd till några följdfrågor säger sig självt. Astrid Seeberger har en annan inställning. Hon frågar sig vad hon som läkare ska göra när en patient inte tar sin medicin eller när patienten inte vill ha hjälp trots att det kan kosta henne eller honom livet? - ”En bra läkare”, förklarar hon, ”tar reda på varför!” Samtidigt framhåller hon att detta kräver ett äkta möte mellan läkaren och patienten , ”ett samtal mellan de båda präglat av en skamlös nyfikenhet som når fram till patientens innersta”. För att utöva denna konst måste man ha ”människokunskap och bildning och förmåga att ta till vara de ofta alltför korta och ytliga mötena mellan patient och läkare”. Det rör sig om närvaro, kärlek och hängivenhet. Astrid Seeberger har mer än tjugofem års erfarenhet som njurläkare vid Karolinska Institutet i Stockholm och därmed rika erfarenheter av hur människor förstår eller inte förstår varandra och om hur man kan få människor att växa och utvecklas. Sina upplevelser och teorier underbygger hon med gripande berättelser om livsöden, varvade med personliga minnen och reflexioner. Det gjorde hennes föreläsning intressant och medryckande, begriplig och praktiskt ”tillämpbar” för såväl professionens företrädare som för övriga åhörare. Flera uppgifter om hennes författarskap finns att läsa på denna webbadress: http://www.bokus.com/bok/9789185849369/den-skamlosa-nyfikenheten/ Nästa Babels Hus-program genomförs torsdagen den 6 oktober 18.30 – 20.30 under rubriken Trygghetssystemets upplösning. Arbetslös och /eller sjukskriven. Vad händer efter fas 3? Programmet inleds av docent Tor Larsson, forskare vid Arbetslivsinstitutet och följs av ett panelsamtal mellan Solveig Zander, riksdagsledamot ( c ) och Tomas Eneroth ( s ), vice ordförande i Socialförsäkringsutskottet med möjligheter för åhörarna att ställa frågor och uttrycka sina åsikter. ...
Under lång tid har jag haft förmånen att arbeta med moderaten Erik Forsberg från Hallstavik. Under 1970 och 1980-talet utvecklade han sig till en tongivande, högt respekterad och handlingskraftig politiker i Norrtälje kommun. Han hänvisade ofta till en av sina erfarenheter: Nämligen den, att det värsta som kunde hända ett politiskt ärende var att alla blev överens om att stödja det. Då tystnade debatten och ingen tyckte sig längre behöva föra någon kampanj för det, hävdade han. Idag visar behandlingen av sjukförsäkringsfrågan att denna iakttagelse är korrekt. Och vad värre är; nu förefaller man medvetet tillämpa denna mekanism för att förfuska och tysta kontroversiella ärenden, troligen i förhoppning att det ska falla i glömska eller att befolkningens engagemang ska svalna och en tillvänjning ske till de missförhållanden som gjort att ärendet väckts. Oppositionen drev kravet på förändringar i sjukförsäkringen med kraft. Regeringen hävdade länge att inga förändringar behövdes. Efterhand började emellertid alliansen medge att förändringar var befogade och så småningom beslutades att de skulle genomföras. Därefter har ingenting hänt. De välbemedlade tecknar under tiden egna försäkringar. Om man tar del av moderaternas retorik inför sjukförsäkringsreformen 1955, är det svårt att befria sig från känslan att man medvetet undergräver den allmänna sjukförsäkringen i syfte att misskreditera den och på sikt fortsätta att försämra den och så småningom avveckla den. Ingen med resurser att sjukförsäkra sig i andra former kan stödja en sjukförsäkring som numera är så oförutsebar och chansartad som den allmänna sjukförsäkringen blivit. Döende cancersjuka vägras sjukpenning, sjukdomsdrabbade förklaras av förtroendeläkare, som aldrig träffat patienten, som arbetsföra och hänvisas att gå tillbaka i jobb. När de inte klarar detta tvingas de förbruka alla sina ekonomiska tillgångar för att slutligen vända sig till anhöriga och familjemedlemmar eller till stadsmissionen för sin existens. Många sjuka och handikappade – och vi alla om vi drabbas av svår sjukdom - går från ett rättighets- och välfärdssamhälle till ett välgörenhetssamhälle och i allra sämsta fall till det värsta utanförskapssamhället. Ska vi bli tvungna att tolka den avstannade debatten om sjukförsäkringen som att medborgarna vänjer sig vid att vända bort blicken och att acceptera denna obarmhärtiga utveckling. Oppositionen och de samhällsmedvetna medierna, liksom vi alla, måste inse att konsensus eller samförstånd om de nödvändiga förändringarna i sjukförsäkringen inte uppnåtts förrän planerade och utlovade åtgärder är beslutade och genomförda! Den nuvarande tystnaden måste brytas. ...
Odlingslandskapet förlorar sina invanda silhuetter. Tidigare såg man man hässjorna som hukade på de slagna slåtterängarna. Nu ligger det maskinslagna höet som stora nystan på åkrarna för att slutligen invecklas i vita skinande plastfodral. Närkontakten med höet, som fick svetten att lacka och skinnet att klia och svida är knappast längre ens ett minne. Det kan trots allt bokföras på plussidan liksom att höet i de lufttäta paketen i djurens gommar smakar kryddigt färskt och dessutom bibehåller näringsämnen som minskade genom torkningsprocessen. Men jag saknar hässjornas kutande ryggar, men tänker att man i nästa generation antagligen vemodsfullt kommer att beklaga förlusten av de ”måleriska” nystanen av hö, som man förknippat med högsommar och begynnande höst. ...
Ladda upp Logga in Bli reporter
Nyhetsverket - Brand plus Net AB, Copyright © 2008-2011 Nyhetsverket - Nyhetsverkets blogg - Annonsera - Medborgarjournalistik - Användarvillkor - Om cookies
Visa mer statistk
