Dala-Demokratens Gubb Jan Stigson riktar hård kritik mot beslutet att bevilja resning för Quick för mordet på Gry Storvik. Stigson skriver på sin blogg att ”hade hovrätten besvärat sig med att ta reda på vad som faktiskt avhandlades i rätten hade det inte funnits några resningsskäl alls.” Stigson vänder sig emot Svea hovrätts resonemang om att ”av tillgängligt material framgår inte om eller i vilken utsträckning ovan nämnda frågor rörande blod, sperma och tidpunkten för Gry Storviks död berördes vid huvudförhandlingen i tingsrätten.” Rättsläkaren Kari Ormstad vittnade om tidpunkten för Storviks död och tog även upp att spermafyndet inte tillhörde Quick. Blodet på Storviks rygg tillhör en peson med blodgrupp A vilket Bente Mevaag vid rättsmedicinska institutet i Oslo vittnade om vid rättegången. Stigson finner det märkligt att hovrätten sätter felaktigheter på pränt utan att undersöka vad som tagits upp under rättegångarna eller ej. Stigson menar att han under 35 år som rättsreporter aldrig varit med om något liknande och hans uppfattning är att Quick inte borde beviljats resning. Han riktar även kritik mot de andra fallen då resning beviljats och menar att material som talar emot Quick inte granskats. Stigson har tidigare kritiserat vad han anser vara en osaklig kampanj för Quick. I en intervju med Crime News 2009 uttryckte sig han såhär om Quick. - Han uttrycker ingen insikt om sin pedofila läggning och de sexövergrepp han begått utan lägger istället skulden på samhället och den tidens ”syn på sexualiteten”.Så sent som 1994 beslagtogs en säck barnporr hos Quick på Säter. Det finns ingen empati hos Quick när han talar om sina offer. Detta har även överläkaren Göran Fransson konstaterat för många år sedan (långt innan något morderkännande). Faktum är att Thomas Quick känns som en betydligt mer sympatisk person än Sture Bergwall som han nu kallar sig. Bergwall visar ingen ånger eller sympati för de offer som han gjort så illa. Styvpappan till den pojke som Quick attackerade och förgrep sig på 1969 berättade för Crime News att han ansåg att mediebilden av Thomas Quick var snedvriden. - Jan Guillou och Leif G W Persson framställer Quick som en harmlös figur. Med tanke på vår familjs erfarenheter är det väldigt sårande och provocerande. Jag vet inte om Quick begått de mord som han dömts för men jag vet vad han utsatte min son för. ...
I en motion tillställd Läkarförbundets fullmäktige kräver läkaren Johan Lagerfelt att läkarförbundet ska agera för allmänläkaren och obducenten som uteslöts ur förbundet 1991. Läkarna åtalades 1988 för mordet på Catrine da Costa 1984. De frikändes för mordet men i domskälen som ej går att överklaga stod det att läkarna styckat da Costa. Tingsrättens huvudvittne var allmänläkarens före detta fru som hävdade att parets dotter berättat att hon träffat da Costa och läkarna. Mötena skulle ha skett när dottern var 13-17 månader gammal. Under åren har tingsrättens agerande kritiserats och det har ifrågasatts varför de fäste tilltro till mammans berättelse. Fullmäktige kommer behandla motionen den 1 juni. Lagerfelts text kan läsas här nedan. Motion till Läkarförbundets fullmäktige 2012 Fyra år i följd har jag motionerat om CS:s beslut från juni 1991 där våra f.d. kollegor Teet Härm och Thomas Allgén uteslöts pga förment inblandning i mordet och styckningen av Catrine da Costa, och samtliga gånger har motionerna avslagits. De angivna skälen har varierat men den gemensamma nämnaren har varit en total avsaknad av en fungerande moralkompass hos centralstyrelsen och fullmäktiges ledamöter. Avsaknaden av moralstyrning har lett till olika förklaringar och undanflykter från CS, men den röda tråden under åren har varit den allt överskuggande viljan att sopa frågan under mattan. Att våra f.d. kollegor har friats från de groteska anklagelserna verkar ha gått ledamöterna förbi. Uteslutningsbeslutet för drygt två decennier sedan är möjligen begripligt i ljuset av de stämningar som då rådde, men idag vet vi att de båda inte hade något att göra med vare sig mordet eller styckningen och att domen, inklusive deslegitimeringen och uteslutningen ur Läkarförbundet, baserade sig på det som av kriminologer har beskrivits som en av de sämsta mordutredningarna någonsin. Idag är det ingen vettig, insatt människa som längre tror att de båda hade någonting alls att göra med vare sig mordet eller styckningen. Under de år som dramat pågick och därefter har läkarkåren, med några få undantag, både kollektivt och individuellt valt att ducka, i den mån man inte istället har följt med i hetsjakten. Läkarna själva har förgäves sökt upprättelse under alla dessa år men det juridiska etablissemanget har slutit leden och avvisat alla deras krav. Än mer skrämmande är emellertid att deras eget fackförbund, Läkarförbundet, har avstått från att, i enlighet med förbundets egna stadgar tillvarata och skydda sina egna medlemmar. Men nu är det dags att ledamöterna uppbådar lite civilkurage, dammar av moralkompassen och tar ställning i ett rättsövergrepp som vida överstiger det s.k. Astrid Lindgrenfallet och som, till skillnad för detta, fortfarande pågår. Läkarförbundet bör, utifrån det vi idag vet om fallet, uppvakta regeringen och socialstyrelsen med krav på återupprättelse och relegitimering för våra två kollegor. Jag yrkar därför att Läkarförbundets fullmäktige tar till sig motionen som sin egen och tillsätter en arbetsgrupp som agerar därefter. Johan Lagerfelt Överläkare Kumla Filmklippet är ett avsnitt ur dramadokumentären "Styckmordet - Berättelsen om en rättsskandal" som sändes på SVT 2005. ...
Några år före Hannes Råstams TV-program skrev författaren Kristina Hjertén von Gedda i boken "Bortom allt rimligt tvivel" att morddomarna mot Quick var felaktiga. Intervjun publicerades 2005 i Göteborgs Fria Tidning Johan Asplund försvann spårlöst från sitt hem i Sundsvall för tjugofem år sedan. Thomas Quick tog på sig skulden för mordet på Johan - men är han skyldig? Författaren Kristina Hjertén von Gedda ger sin syn på det uppmärksammade fallet i den nya boken Bortom allt rimligt tvivel. Precis som Johan Asplunds föräldrar, ledande kriminologer och erfarna mordutredare, ifrågasätter Kristina Hjertén von Gedda att Thomas Quick, som numera heter Sture Bergwall, hade med den 11-åriga Sundsvallspojkens försvinnande i november 1980 att göra. Hjertén von Gedda har gjort flera intervjuer med Quick på Säters mentalsjukhus. Hur kom det sig att han bröt sin medietystnad för att prata med dig? - Jag vet att han kollade upp mig efter att jag skrivit brev till honom. Vid vårt första besök sa han att han slagit upp mig i nationalencyklopedin och att han fann mina beskrivningar eller snarare mina resonemang om ondska intressanta. Kanske kände han att det var en intressant ingång för ett samtal. Hjertén von Gedda är inte säker på att sanningen om vad Quick gjort eller inte gjort någonsin kommer fram. - Den enda som kan svara på den frågan är Thomas Quick själv. Hans inställning är att han har sonat sina brott. Han har erkänt en rad mord, som han också fällts för. Han anser att hans själsliga frid går före de anhörigas. I avsnittet om Thomas Quick ges mycket utrymme åt dem som tvivlar på hans skuld. En av dem är den tidigare chefen för tekniska roteln vid Stockholmspolisen, Jan Olsson. - Han har följt Quickmålen på nära håll. Olsson menar att den dagen Quick vill ha uppmärksamhet på nytt kommer han att kalla till presskonferens och meddela att han nu är beredd att visa upp brottsplatserna och kropparna. Eller så kan han göra en helomvändning och beskylla sin terapeut för att ha lurat honom att bekänna brott han aldrig begått. Samtalen med Thomas Quick handlar bland annat om hur han kommit att uppfattas i medierna. Hjertén von Gedda ställer sig tveksam till att han fälldes för mord på Johan Asplund. - Det är det här med objektivitetsplikten som även gäller för polisen. De har bestämt sig för att hans erkännanden är riktiga trots att rättshistorien kryllar av falska erkännanden. Detta vore kanske något för Dala-Demokratens Gubb Jan Stigsson att tänka på. Denne har bevakat Thomas Quick-ärendena och är av uppfattningen att han är en seriemördare. Hjertén von Gedda ger en eloge åt Uppdrag gransknings reporter Hannes Råstam som hon menar bevakar rättsfall på ett riktigt sätt. - Pressen bedrev en häxjakt i Södertäljefallet som jag behandlar i min bok. Detta ärende hade samma ingredienser som fallet med Bo Larsson som oskyldigt dömdes för incest. Där vände Hannes Råstam tålmodigt på alla stenar och hittade också det som ledde till en resning. Den sortens journalistik kostar aldrig pressen på sig Artikeln har tidigare publicerats i Göteborgs Fria Tidning ...
För en lite äldre publik är namnet Keith Cederholm välbekant efter att Jan Guillou i TV-programmet Rekord-Magazinet presenterat flera omständigheter som pekade på att Keith Cederholm satt oskyldigt dömd för mordbrand. Cederholm hade dömts i hovrätten 1982 för mordbrand, människorov och medhjälp till grov misshandel. Keith Cederholm tillhörde Helsingborgsraggarna och när Malmöraggarnas lokal brann ner i november 1979 föll misstankarna på raggargänget i Helsingborg. Enligt åklagaren hade Cederholm och hans gäng tänt på Malmöraggarnas lokal som hämnd för ett tidigare bråk. En 19-årig raggare återfanns död i hamnbassängen i Helsingborgs hamn den 4 februari 1980. I åtalet mot Cederholm och hans kamrater fogades nu även in teorin om att den 19-årige raggaren bevittnat branden och att han blev ett farligt vittne som måste tystas. Inga tecken på våld kunde dock upptäckas på 19-åringen. Efter att Cederholm börjat avtjäna sitt fängelsestraff granskade Jan Guillou ärendet och i ett legendariskt TV-inslag slår han undan fötterna för domstolens resonemang. Cederholm hade samma kväll som mordbranden inträffade varit på middag hos sin svärmor i Klippan. Efter middagen menade domstolen att Cederholm åkt från Klippan till Malmö och tänt på raggargården. Guillou körde sträckan i programmet och konstaterade när han kom fram till raggargården att ”Keith Cederholm har just missat branden på Granbacken med arton minuter! Det här innebär att domstolens funderingar att han skulle ha hunnit hit är helt orimliga”. Efter Jan Guillous avslöjanden fick Keith Cederholm resning och frikändes från de brott han dömts för. De övriga sex personerna, däribland en bror till honom, fick dock aldrig resning. Artikeln har tidigare publicerats på Crime News ...
Ladda upp Logga in Bli reporter
Nyhetsverket - Brand plus Net AB, Copyright © 2008-2011 Nyhetsverket - Nyhetsverkets blogg - Annonsera - Medborgarjournalistik - Användarvillkor - Om cookies
Visa mer statistk
