I fyra år var du min ouppnåeliga dröm. I fyra år kämpade min kropp mot det som för vissa är en förbannelse. Sorg, förtvivlan, optimism och realism avlöste varandra på vägen mot domedagen två veckor senare. Varje gång, månad ut och månad in. Men min dröm stämde inte med verkligheten och erfarenheten given var bara att ta till sig i det kaoset utom började torna upp sig när väl kroppen sa ja. Blickar, misstroende, lögner falnad kärlek som ersattes av panikångest, men plikten gick före i det vinter övergick i vår. I fyra år längtade mitt inre efter att kunna ge ännu ett liv. När livet väl kom förlorade jag ett annat. I scenerna och akterna som följde försvann mina minuter med dig och minnessvackor blev till grå sörja där vitt och svart vävdes ihop. Du var i min dröm som ett blont yrväder som svajade på linan mellan himmel och jord. Energierna runt dig var av den rastlösa karaktären och dina ord avslöjade en tvekan om när tiden är inne, för livet uppåt är så mycket med behagligt än det där nere, sa du. Du liknar dig själv mycket från den drömmen. Ett blont yrväder, som en liten Emil, med den övre delen av ansiktet fullt av fräknar och ett par stora gröna ögon som kan avlägga alla känsloyttryck i världen. Nu som då är beslut ett svårt kapitel för dig. “Jag är så trött på att ta så många beslut”, sa du en dag, och jag log inombords. Livet är lättare där uppe sa du, och jag tror dig. Frustrationen och rastlösheten. Den sociala harmonin som ska bibehållas och din känslighet för allt runtomkring. Din empati som visade sig senast idag då du kom in med en kopp kaffe och väckte mig. Min dröm som tog fyra år att förverkliga och som tog hål på en annan. Jag visste inte då att min envishet hade tvingat mig till ett val jag skulle få leva med. Med all risk för cancer, med alla tårar jag gett ifrån mig, med all sorg och all glädje skulle jag inte vilja vara utan dig. Jag hoppas på trots av allt du varit med om och kommer att vara med om att valet här nere var det bästa. ...
Det som inte får hända hände. Stimmet och stojet gör att hjärnan spelar ägaren ett spratt och far på en egen resa. Sorg och tårar blandas med röster i falsett och önskan om ett lugnt och fridfullt slut övermannas av oro. Varenda sjuksköterskas mardröm besannades en dag då allt var kaos och koncentrationen var som bortblåst. Telefonsamtal, stress, ordinationer, injektioner, slangar, suturer, drän som ska dras Men…… det blev fel drän. Hur kan man leva med skulden och sorgen över att ha åsamkat en familj själslig och fysisk smärta? Den sista viljan gick förlorad när en person tar ett dåligt avvägt beslut. Jag lider med den som gjorde fel för jag vet vi alla bara är människor. Allt kan hända i situationer vi inte borde behöva arbeta i. Ett fel har begåtts, och det går inte att vrida tillbaka tiden. Det går inte heller att hålla andan för allt fortsätter även om vi önskar stiltje. Jag sörjer med familjen som behöver bära detta med sig men min största tanke skänker jag till någon som inte längre finns här. ...
Nu är det snart Midsommar igen, och en krystad festlighet gör sig påmind. Det är en av dessa gånger då vi ska skåla, sjunga, vara glada och kompisar med alla. Nu är jag inte van vid att fira midsommar från jag var liten eftersom jag alltid var i Danmark och firade Sankt Hans vilket inte alls är en lika stor festlighet som den svenska Midsommar. Jag ser heller ingen anledning att fira att det blir mörkare igen så deppigheten gör sig alltid lite påmind så här dagarna innan Dagen då det vänder. Istället har jag börjat fira vintersolståndet med sommartårta och trivs mycket bättre med det. Sedan några år tillbaka är vi 25 personer som samlas hemma hos mig, äter lite god mat, dricker ett glas vin och äter marängårta med jordgubbar och skålar för ljusets återkomst. Ljuset som är det mest underbara som finns är här en så otroligt kort tid och jag gör allt för att insupa dens energier, även om inte vädret alltid visar sig från sin bästa sida. Jag vaknar sömndrucket efter att ha suttit ute i min trädgård tills alldeles för sent och lyssnat på fåglarna och sett solen försvinna ner bakom den gröna veteåkern. Midsommar. En tid då många barn blir till, en tid av ånger men också av glädje. Det är bara det att jag inte förstår glädjen då jag inte hoppat omkring som liten till ”Små grodorna” och andra gemensamma danser. Jag känner mig som en invandrare i mitt eget land när det kommer till den svenskaste av alla högtider. Så, jag drar till Norge och arbetar istället, så kan alla glada fira, vara bakfulla och återhämta sig lagom till jag kommer tillbaka på söndag kväll. En glad Midsommar på er alla! ...
Jämställdhetsfrågan florerar lite var stans och lite då och då i media. Nu senast läste jag en artikel i tidningen Amelia om hur man skulle dela lika på allt i en relation. Det viktiga var inte att man trivdes i det man gjorde utan att det var jämlikt, allt ska delas lika. När jag läser sådant har jag lite svårt för att hänga med. Kanske börjar jag bli gammal eller så har mitt liv varit annorlunda än andra kvinnors ( även om jag inte tror det). När jag tänker på punkter i Amelia reportaget som handlar om att dela på allt när det gäller barnen så känner jag mig som en relik från en svunnen tid. Min fd man tog inte halva föräldraredigheten. Vid första barnet läste han heltid och det var inte aktuellt att gå ner och läsa 75%. Vid andra barnet hade han insett att gräset var grönare på andra sidan och när den lille var sju månader flyttade han. För den lilles bästa blev det därför jag som var hemma och han blev helgpappa tills barnet blivit så stort att dens biologiska utveckling inte skadas av för långa separationer. Jag har aldrig sett det som att jag varit tvungen att försaka något i min relation till barnen. Jag var tvungen att lägga mitt sista år till sjuksköterska på hyllan några år, men jag ansåg att det viktiga var barnens bästa. I allt elände som var på den tiden är jag tacksam över de åren som lades till grund för en bra och trygg relation. Pappan har på sitt håll byggt upp sin relation med barnen och den fungerar bra. Åsa Secher skriver i en krönika här på sajten om feministen som en argbigga. När jag gick in på Wikipedia för att läsa om feminism så såg jag vilken uppsjö av olika förgreningar det finns. Jag anser att feminister har gjort mycket för jämställdheten, men vad står den för egentligen? Att vi ska ha lika lön för lika arbete är för mig en självklarhet, men jag tycker det är lika jämställt om ett par bestämmer att det passar dem bäst att mamman, eller pappan, går hemma med barnen när de är små. Jämställdhet handlar om att ta de beslut som passar den sociala sammansättningen bäst. Idag blir nästan en mamma som väljer att vara hemma med sina barn utskrattad vilket jag tycker är beklagligt. Att man skulle vara argbigga bara för att man är feminist tycker jag är att göra det lite lätt. Jag tycker mer det handlar om att bli fanatisk. Det kvittar vad det gäller, blir det till fanatism blir det något negativt. Då blir man rigid och trångsynt i tanken och accepterar inte andra människors åsikter. Jag pratade med en genusforskare för några år sedan och ställde honom en fråga: ”Är det inte så att män blir fascinerade av självständiga kvinnor men de vill inte gärna leva med en”? Han svarade att så var det precis. Jag anser att det måste vara svårare att vara man idag än kvinna. Vi kvinnor tar för oss medan männen ska vara både för jämställdhet och även manliga. Idag behöver inte en kvinna en man för att försörja sig. Vi blir mer selektiva och de ensamstående hushållen ökar. Vi letar efter en partner som kan göra oss lyckliga, vilket är precis som det ska, men samtidigt har vi blivit kräsna och vägrar acceptera det som inte är perfekt. Men det är nog en annan diskussion. Självständiga kvinnor må vara lite skrämmande för män men jag tror att om mannen är trygg i sig själv så uppskattar han nog bara en kvinna som med sin kvinnlighet vågar vara sig själv....
Ladda upp Logga in Bli reporter
I fyra år var ...
Läs mer »
Det som inte får hända hände. ...
Nu är det snart Midsommar igen...
Nyhetsverket - Brand plus Net AB, Copyright © 2008-2011 Nyhetsverket - Nyhetsverkets blogg - Annonsera - Medborgarjournalistik - Användarvillkor - Om cookies
Visa mer statistk
